SCUM - Inversen del 1
Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är överhuvudtaget relevant för män. För civiliserade,ansvarstagande, spänningssökande män återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering,och förstöra det kvinliga könet.
Vi har nu tekniska möjligheter att reproducera oss utan kvinnors hjälp (eller för den delen mäns) och att producera endast män. Vi måste omedelbart börja göra detta. Att behålla kvinnan har inte ens ett mycket tvivelaktigt biologiskt syfte. Kvinnan är en biologisk olycka: X-genen är en ofullständig Y-gen, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning kromosomer. Med andra ord, kvinnan är en ofullständig man, ett vandrande misslyckande, strandad redan på genstadiet. Att vara kvinna är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. Kvinlighet är en bristsjukdom och kvinnor är känslomässiga krymplingar.
Kvinnan är helt och hållet egocentrisk, fångad i sig själv, oförmögen till empati och identifikation med andra, oförmögen till kärlek, vänskap, ömhet, omsorg. Hon är en alldeles isolerad enhet, oförmögen att interagera med andra. Hennes reaktioner är kroppsliga, inte intellektuella; hennes intelligens är bara ett verktyg för hennes drifter och behov; hon är oförmögen till själslig passion, själslig interaktion; hon kan inte relatera till någonting annat än sina gena fysiska sinnesförnimmelser. Hon är en halvdöd, oemottaglig massa, oförmögen till att både ge och ta emot njutning och lycka. Hao är i bästa fall skittråkig, en oförarglig klump, eftersom bara de som har förmågan att ta in andra människor kan vara charmerande. Hon är fångad i skymningslandet mellan apa och människa, och hon är betydligt mer illa ute än aporna, eftersom hon, till skillnad från dem, är förmögen till en hel här av negativa känslor; hat, svartsjuka, förakt, äckel, skuld, skam, tvivel. Dessutom är hon medveten om vad hon är och inte är.
Trots att kvinnan är helt och hållet kroppslig är hon oduglig till och med som avelsdjur. Även om vi förutsätter rent mekaniska egenskaper, något som få kvinnor har, är hon för det första oförmögen till en skön och lustfylld avrivning. Istället är hon uppäten av skuld, skam, rädsla och osäkerhet; känslor som har sina rötter i den kvinnliga naturen, något som den mest upplysande utbildning bara kan begränsa. För det andra är den fysiska känslan hon uppnår nästintill obefintlig. För det tredje känner hon ingen empati med sin partner utan är besatt av hur det går för henne, hon utför sin topprestation, gör ett bra jobb. Att kalla en kvinna ett djur är att smickra henne; hon är en maskin, en vandrande lösvagina. Det sägs ofta att kvinnor utnyttjar män. Utnyttjar dem till vad? Inte till njutning i alla fall.
Då kvinnan är uppäten av skuldkänslor, skam, rädsla och osäkerhet uppnår hon, om hon har tur, en knappt förnimbar fysisk känsla. Kvinnan är icke desto mindre besatt av att knulla; hon simmar genom en flod av snor, vadar till näsan i mil av spyor, om hon tror att det finns en vänlig kuk som väntar på henne. Hon knullar män hon föraktar, vilken snedtandad torsk som helst, och dessutom betalar hon för möjligheten. Varför? Lätta på det fysiska trycket är inte svaret, till det duger onani. Inte heller är det för att tillfredsställa egot. Det förklarar nämligen inte att hon knullar barn och lik.
